The time of my life

Först började jag skriva ett inlägg om att jag saknade sommaren. Gick in på Facebook för att hitta lite kort att publicera då jag inte har några kort på datorn. Började gå igenom alla mina album för att hitta roliga bilder, och taggade kort på mig. 

Då slog det mig. När jag kom in på mitt egna studentalbum. 

Det är ELVA månader sedan jag tog studenten. Nästan ett år. Alltså kan ni fatta det? ELVA jävla månader sen. Jag kan verkligen inte förstå det. Vart har tiden tagit vägen? Och framförallt, vad har jag som person åstakommit sen dess? Jag får nästan lite smått ångest. Visst, jag har börjat plugga i Danmark och så har jag samtidigt flyttat hemifrån.

Men jag vill inte vakna upp om 10 år och ångra mig att jag inte gjorde det jag ville göra. Lite living on the edge, för ibland måste man ju faktist offra lite saker.. Jag vill inte vakna upp då och känna ånger. Känna att jag inte har fått den livserfarenheten som jag föreställt mig att jag skulle ha vid den åldern. Jag fyller 20 i år. Och jag får banimej lite åldersnoja! Jag vill ju göra SÅ himla mycket?! Men hur fanken ska jag hinna allt.... Det känns som att det är därför jag inte "gjort någonting" även fast jag har gjort massa roliga saker som jag kommer ha i mitt livsbagage.

Hur som helst. Studenten var en sån jävla underbar tid för mig. Jag mådde så himla bra. Jag var så glad, så lycklig. Vilka fina minnen! Studenten för mig går inte att beskriva med ord.Det måste upplevas. Tro mig. Jag skulle vilja göra om det igen, men det kommer aldrig hända. Så ta verkligen vara på tiden när det är eran stund. Det är något du kommer minnas i resten av ditt liv! Allting som var kring studenten var så underbart.  Studentbalen, studentfesterna, studentveckan, studentdagen och allt där till. 

Men samtidigt som jag var glad, så var jag rädd och nervös för framtiden. Och nu sitter jag här, och är i det stadiet som jag var rädd för då....

Man vaknar sedan man upp dagen efter och allting är bara slut. Välkommen till verkligheten.. 

Det är läskigt. Creapy. Allting är bara borta och försvunnet, bara ett minne. Alla dagar du är van vid att träffa dina kompisar varje dag i skolan kommer inte komma tillbaka. Din skoltid är förbi och nu är det dags att växa upp och leva ditt liv, på dina villkor. 

Vart tod tiden vägen egentligen? Jag måste bli bättre på att utnyttja den ordentligt. Av allt ordbajseri så fick det verkligen mig att inse. Tiden går verkligen fort! Nu måste det hända lite saker här. God damnit kvinna, sätt fart och lev ditt liv! :)